Jag fick ett samtal av någon på socialförvaltningen i Botkyrka för ett tag sedan. Hon ville att jag skulle komma förbi & dela med mig av min syn på barn och unga idag. Temar var “Från Barnens Ögon” Det lät intressant. Jag ville dela med mig utifrån mina egna bakgrund eftersom jag är uppväxt där. Så jag tackade självklart ja. VI kom överens om 5:e dec kl 13 och så var det inte mer med det.
Eftersom jag har haft rätt mycket i pipelinen sista tiden så reflekterade jag inte så mycket över jobbet, jag trodde det gällde en liten grupp på socialen i botkyrka lixom, ett samtal typ.. Men så var inte fallet! Jag kom dit, till folkets hus, 12:55 efter en lång jakt på parkeringen efter parkering. Jag hade hade spenderat natten hos mina föräldrar om bor i Hallunda, samma plats som jobbet skulle utföras på och hade lusten i mig!
Till min stora förvåning så var det inte bara jag på schemat och det var långt ifrån en liten grupp från soc. Det var hela socialförvaltningen i Botkyrka, ca 400p, och scenen jag skulle framträda på där övade jag inför min första föreläsning… Snacka om nostalgi och revansch! Jag blev vänligt mottagen och tittade på körschemat. Innan mig skulle socialchefen Lotta Persson snacka. Efter mig skulle ingen mindre än Barnombudsmannen Fredrik Malmberg köra. Så det vara bara att fokusera och leverera!
Jag får lov att säga att det kändes jäkligt bra att ställa mig där och dela med mig. Jag kände mig så stolt. Hela min uppväxt susade förbi, alla minnen, alla dumheter, allt skoj, alla som inte trodde på mig, alla möten med socialtjänsten, alla keffa skoldagar, alla parkbänkar, du fattar, allt det där! Precis bakom mig genom fönstret kunde jag se mitt gamla fönster i lägenheten som jag och pappa bodde i när vi flyttade till Botkyrka. Jag vet inte hr många nätter jag stirrat ut från det fönstret och filosoferat på mitt liv.. Nu skulle det ge utdelning!
Jag bjöd på mig själv och berättade hur jag blev sedd på och såg på möjligheterna och motgångarna under min uppväxt, hur jag, genom rätt förebilder lyckades fokusera och ta mig ur skiten. Hur jag tycker att man som vuxen för förhålla sig till de utmaningar som socialtjänsten, och övriga samhället står inför! Allt klaffa perfekt!
Jag citerar Barnombudsmannen som langa den här öppningen när han klev upp efter mig: “Ja, vad ska man säga, jag har prestationsångest” efter det kom den andra “Jag ska egentligen säga samma sak som Leo”. Han citerade mig många gånger under sitt föredrag och det är för mig ett bevis på att min linje är en linje som inte bara bygger på en subjektiv bild, utan en linje som delas av den som har mest koll av alla på barn och unga, Barnombudsmannen!
Tack för förtroendet min hemkommun Botkyrka, kul att få vara med och bidra till att bygga ett bättre samhälle för oss alla! Glöm bara inte nu att ingen är ett fucking offer!
Jag avslutar med att citera Joseph Joubert: Barn har mera nytta av förebilder än av kritiker.
Bless, Leo
