Det är inte ofta. Men nu är jag lack, väldigt lack!
Min Farmor och Farfar har en dröm innan de dör. Att få besöka oss här hemma i Sverige. Min pappa är förstfödd av många syskon och var den första som lämnade familjen eftersom han hade försörjningsplikt. Han hamnade i Svergie och har sedan dess tagit hand om sina föräldrar. Han har jobbat och betalat skatt sedan 1984. Han har dock aldrig haft ekonomiska resurser för att uppfylla sina föräldrars dröm.
Det har jag. Jag har äntligen sparat ihop pengar till att bjuda hit min farmor och farfar. De har aldrig besökt sin son och barnbarn i Sverige. Det ville jag ändra på, men tyvärr har jag instanserna mot mig. Jag blir misstrodd.
FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG Migrationsdomstolen, Avd 2 med rådman Maria Jolfors Detert anser att familjen Razzak ljuger. Det domstolen anser att vi ljuger är understruket i texten nedan. Hela domen hittar du här.
Efter allt man gjort. Till och med utbildat Migrationsverkerts alla chefer, så får man detta upp i nyllet. Leona, min syster som fyllde sex år fick inte träffa sina farmor och farfar på sitt kalas. Hur förklarar man det? Jag försökte förklara att Farmor och Farfar inte får åka till Sverige. Hon svarade “Men varför får vi åka till dom?” En bra fråga och svar.
Jag måste säga att jag är mycket besviken. Inte bara för min skull, utan för pappas också. Han har cancer, leukemi, och även hans sista önskan har varit att få visa sina föräldrar vad han byggt upp i Sverige.
Jag lovade pappa att jag skulle styra upp detta. Det som hindrar mig från att uppfylla mitt löfte är att vi blir tagna som lögnare. Det sårar mig djupt. Mycket djupt.
Om man ska vända sig till det juridiska så ska jag vara försiktig med tolkningar, eftersom jag inte är en jurist men jag anser att motiveringen är delvis motsägelsefull, t ex när de i en mening säger att ”har inte visat att de har goda inkomster” medan de senare säger ”De äger flera fastigheter och några finansiella problem föreligger inte”.
Det finns heller ingen logik i påståendet ” De har inte rest till Schengenområdet förut och syftet med resan kan inte anses som tillräckligt angeläget.” Det beror på att vi inte haft förutsättningarna tidigare att bjuda in dem. Någon gång måste ju vara den första. Även om det har tagit lång tid desto angelägnare är det i och med att de är gamla och vill träffa sin son och barnbarn i deras hemland innan det är för sent.
Man kan tycka att vi ska ansöka en gång till och lägga ner lite extra kraft på motiveringen och framhålla att de är gamla och inte alls motiverade att flytta till nytt land eftersom de har ekonomi och intressen i sitt eget land så som barnhemmet de driver med oss. Dessutom har jag ekonomi att försörja dem medan de är här. Men ska det behövas? Ska jag behöva överklaga en andra gång? Varför har ingen kontaktat mig eller pappa för att stämma av och kontrolera våra påstådda uppgifter? Man har helt enkelt valt att misstro oss två gånger i rad.
Roller är inte bara något som väljs utan som tilldelas. Om ni vill tilldela oss en roll som lögnare Migrationsdomstolen, så gör det. Men förvänta er inte min respekt hädanefter.
FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM UM 6014-12 I GÖTEBORG
Migrationsdomstolen, Avd 2
BAKGRUND OCH YRKANDEN M.M.
Mohammad Abdul Gafur Talukder och Misses Rokea Bekom, som är medborgare i Bangladesh, har ansökt om en Schengenvisering under peri- oden 1 augusti – 26 oktober 2012 för att besöka barn och barnbarn som är bosatta i Sverige.
Ambassaden har avslagit makarnas ansökningar med i huvudsak följande- motiveringen. De är pensionärer och har inte visat att de har goda inkoms- ter i Bangladesh. De har inte rest till Schengenområdet förut och syftet med resan kan inte anses som tillräckligt angeläget. Makarnas avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan viseringen löper ut inte har kun- nat bekräftas.
Mohammad Abdul Gafur Talukder och Misses Rokea Bekom yrkar att de beviljas sökta viseringar och anför i huvudsak följande. De driver familje- projekt i form av barnhem i Bangladesh och har lagt all tid i detta projekt. De äger flera fastigheter och några finansiella problem föreligger inte. So- nen har bott i Sverige sedan 1984. Han har studerat och arbetat samt har familj och barn där. Sonen har alltid velat visa hur han lever i Sverige men det har aldrig funnits någon tid över för att besöka honom och familjen. För första gången på 28 år planeras nu ett besök för att bl.a. fira sondot- terns födelsedag. Någon avsikt att stanna i Sverige utöver viseringstiden finns inte.
Ambassaden anser att överklagandena ska avslås.
Jag mins att jag satt på planet på väg hem från min senaste resa i Bangladesh. Då mellanlandade jag i Abu Dhabi och var den enda vita på planet, så jag gled förbi i “europa” kön medans alla andra fick stå i “tredjevärldenkön”. Då skrev jag detta:
“Har du sett på maken? Så många livsöden på planet.
Jag har rött pass så jag säger pass när gränskontrollen frågar.
Men han bredvid kämpar för sitt liv och går ner på knä.
Man funderar på vad som gör mig mer värd?
Jag förstår inte. Förstår jag mer? Jag tror inte det. Han breve är Ingengör.
Det handlar inte om vem du är, utan vart ifrån du är, inte om vad man gör innan man dör, utan vart man föds. Sjuk värld.
Dom säger att man är värd en rättvis chans, men rättvisan finns ingenstans.”
Vi är inga lögnare!
Mvh Familjen Razzak
