Aug 24
2012

Stockholms Dramatiska Högskola (DI) – Studio Jens Assur – Svenska Filminstitutet

Ok. Då ska vi skruva ihop detta. Jag ligger på samma soffa som jag låg i när jag skrev min årsredovisning för 2010. I min mormors och morfars uppe i Piteå. Då hade jag precis avslutat mitt första år som helt egen företagare och kände mig mäkta stolt. Idag känner jag att jag är i slutet på den resan och i början på en annan. Låt mig beskriva.

Precis innan slutet på förra året och innan min resa till Bangladesh fick jag ett samtal av en kvinna som presenterade sig som “Jenny från tv4”. Hon hadeett projektförslag som handlade om Tv4 och deras Noll Rasism vecka. Hon ville att jag skulle medverka och jag var villig att lyssna. Åkte iväg på ett möte i ett Guldhus och träffade denna Jenny och hennes man Jens. Det visade sig att båda jobbade ihop och jag blev mäkta imponerad av det Jens hade gjort. Jag tackade ja till jobbet utan att egentligen reflektera så mycket mer. Jag gick på magkänslan.

Efter det så gjorde jag slutspurten på året 2011. Nu var det dags att dra ner jag och familjen till Bangladesh för att starta igång verksamheten. Det var en resa som helt skruvade om mig. Jag kände att jag ville förmedla det jag såg och upplevde till hela världen. Jag kände efter det att jag ville hitta ett sätt att vidga mitt berättande. Men jag saknade ett hantverk. Jag behövde lära mig rörlig bild tyckte jag. Så den 16 januari satt jag på Dacca flygplats och börajde skriva på en ansökan till Dramatiska Insitiutets Tv-produktionslinje. Det var också något som bara kom från ingenstans. Men det kändes rätt. Speciellt med tanke på att 18:e Januari var sista ansökningsdagen. Jag filade ihop det sista på mellanlandningen i Abu Dhabi och laddade upp den färdiga varianten. Sen tänkte inte mer på det.

Väl framme i Sverige igen var det dags för mig och Jens att börja jobba ihop. Vi drog ut på turnén och rockade järnet! Det funkade verkligen mellan oss och jag lärde mig enormt mycket av Jens när det kommer till det hantverket jag kände att jag inte behärskade. Hur man genom foto och film eller genom olika verk kan förändra sin samtid och framtid som Jens utrycker det. Mitt under turnen så berättade jag för Jens att jag hade sökt in till DI och han blev rätt glad av att höra det tror jag. Den kvällen käkade vi en brakmiddag och blev lite skruvade ihop  så jag började berättta massa rövare från mitt tidigare liv. Han lyssande noggrant och lyhört. Efter ett tag säger han “Vi måste göra film”. Jag kollar på han och garvar lite, men det gick inte att komma ifrån alvaret i hans blick. Det var på riktigt. Dealen blev följande. Om jag kom in på DI skulle Jens och jag börja jobba ihop. Jag skulle få ta rygg och Jens lovade att lära mig allt han kan. Det var stort för mig men helt ärligt så trodde inte på han. Jag bestämde mig för att läsa på!

Tiden gick och jag rullade vidare. Turnen med Jens nådde sitt slut. Jag gick vidare i antagningarna. Vi gick från 1000+ till 100- ner till 20 och nu var det alvar, det hela skulle kokas ner till 8 personer. Vi genomförde slutprovet. Jag blev antagen. Jag är en av de 8. Smått overkligt, men sant. Jag ringde upp Jens och berättade allt. Han blev också lite smått chockad. Nu stod jag där, antagen och allt, och med en möjlighet att testa på helt nya saker i min karriär.

Lite tidigare i under året hade jag samtidigt kommit i kontakt med SFI, Svenska Filminstitutet. HR-chefen där hade en önskan om att lyfta in mångfaldsfrågan på riktigt. JAg gled in på ett möte och satt och samtalade med Anna Serner som är VD om hur jag ser på det ena och andra och fick även tillfälle att lyssna in och lära mig av hennes värderingar. Hur som, jag fick uppdraget att efter sommaren hjälpa till med detta. Alltså att lyfta in nya perspektiv på mångfald i organisationen.

NU är vi framme i veckan som precis varit.

I måndags var jag på möte hos Jens och han har hållit sitt ord. Jag kan nu meddela att jag Jobbar på Studio Jens Assur och är lite av en “lärling”. Big!

I tisdags gjorde jag mitt jobb på SFI. Jag gjorde det med bravur. Jag fick möjlighet att träffa hela personalen, alt ifrån VD till HR till Konsulenterna och alla andra.Jag fick känslan av att det budskap jag hade att förmedla togs emot på ett mycket bra sätt och det är väldigt glädjande för mig.

På måndag börjar jag skolan. Jag ska läsa TV-produktions linjen på Stockholms Dramatiska Högskola.

Jag ligger här i skrivande stund med ett leende på läpparna och tänker på en bok jag läste för härrans många år sedan, Slumpen Är Ingen Tillfällighet. Den är nog inte det.

Bara man fokuserar och lägger manken till att det ska gå så händer det bara. Jag är inte religiös, men jag har en stark tro på människors inneboende kraft och jag vet att om du vågar lita på den så kommer allt falla på plats!

Jag hoppas du blir inspirerad av min historia att följa dina drömmar och kämpa för att uppnå dina mål!

 


«
»


Kontaktinformation
Leo Razzak

leo@leorazzak.com
bokning@leorazzak.com
0735-55 88 98